Det är bara å gasa!

Man borde inte göra så stor sak av det. Min mormor sa alltid “boys will be boys”, och det finns en massa ordstäv som passar in här “Vad gör det om hundra år”, “Vem bryr sig, firman bjuder.“ etc. etc. Vem minns väl Djingis Kahns härjningar på det mongoliska slättlandet? Pogromerna i Ryssland? Det är överspelat, som min gamla fotbollstränare Hasse Öhlin brukade vråla när han tyckte att domarn blåste försent för en ful kapning. Men visst i brist på annat får vi väl vråla - Stoppa judarna, Stoppa judarna! Åtminstone tills fotbolls vm börjar.
Förr var jag också jude, men det var innan jag blev terrorist. Jag minns koncentrationssvårigheterna under kriget och hade väl som de allra flesta i min stam tankar på att flytta till det förlovade landet när kriget äntligen tog slut. Men jag var bara så trött, ville bara sova, drömma mig bort, glömma hela skiten. Så istället för att bli pionjär blev jag kvar i Tyskland. Jag tilldelades en statlig pension som plåster på såren och kunde leva ganska komfortabelt. För säkerhets skull konverterade jag och blev buddhist också. En buddhist i Tyskland retar ingen, tänkte jag, och eftersom mina släktingar blivit mördade allesamman så störde det inte dem heller. Jag köpte en lite sommarstuga på Gotland och det var där på skjutbanan som jag träffade Henning och Dror för första gången. Vi blev som bröder. Henning var väl den som var mest revolutionsromantisk av sig. Så fort han blev full började han heila och klä ut sig i turban och grejer. Först var det bara på kul. “Tänk på att Jesus också var jude.”, brukade jag säga, och så skrattade vi och tog en Fernet till. Som gammal kroppsbyggare hade Dror jävligt bra häng på ryssmaffian så vi köpte in några gamla Kalashnikovs och landminor och startade ett trainingcamp. Inspirerade av kubanska-kontrarevolitonärer i den amerikanska södern hade vi snart konsulter från alla möjliga håll: CIA, KKK och Al Qaida, vi var inte så petiga. Det som börjat som en kul grej blev kort sagt ännu roligare. Sen tyckte vi väl att det var lite fusk och började göra räder i gamla vapenförråd som stod obevakade runt om i skogarna istället. Vi lierade oss med Tony Olsson och Lasse Norén och ett gäng skjutglada Syrianer och började kriga lite på måfå ihop med Hizbollah under några år, men tröttade snabbt på politiken. Det var för lite terrorism helt enkelt Som ni hör så var det hela rätt oskyldigt, en hobby kan man säga, vi har ju riktiga jobb vid sidan om allihop. Den här sista resan var mest tänkt som en slags rekreationsresa. Vi börjar bli gamla. Men som jag sa till Lasse “Det blåser snart över, vem minns väl 7:3?”