och Anne-Marie har jag inte heller sett på länge

Jag blev av med cykeln jag köpte av Anne-Marie. Den var röd, tungtrampad och utan växlar, hjulen var vinda och däcken original från 1976. Så fort man fick upp lite fart så skrek den i protest. Nej, vi blev aldrig vänner. Jag lät den stå olåst på gården i två veckor så kanske ville jag faktiskt att någon skulle ta den; några sommarlovsfirare som missat sista bussen och vinglade hemåt berusade av kärlek och alkohol, och som även fick cykeln att tina upp, sluta gnissla och susa genom natten med svunna tiders vilda färder längs kurviga nerförsbackar i tankarna.

jukas dröm

Juka ringde. Äntligen. Inte ett ljud på tre veckor. ´Du vet hur ensam jag är. Jag kan säga det till dig för att prata med dig är som att prata med en kvinna, fast nu vet jag inte längre… Det blev tyst i luren. `Vad är det du inte vet längre?, frågade jag. `Om jag kan prata med en kvinna. Jag ville bara träffa någon, i alla fall trodde jag det, vem som helst, någon att hålla i. Det behövde inte nödvändigtvis vara Miss Sverige, bara någon att hålla, dra och bita i, någon som luktade annorlunda, med födelsemärken och håligheter på hemliga ställen, om du förstår vad jag menar.`Trosfuktarnas trosfuktare, du borde inte ha några problem att träffa någon, sa jag men blev genast avbruten. `Lägg av, jag vill inte ha nån uppmuntran. Vi satt tysta en stund. Jag antog att om det var något han ville berätta så skulle han göra det i sin takt. “Okej, så vad har du gjort den sista tiden, jag har försökt ringa, fortsatte jag. `Jag har sovit, mest av allt har jag sovit, började han. Sedan rann historien ur honom. Han hade lagt ut en annons på en dejtingsajt, hade träffat fyra kvinnor men känt sig så obekväm att han saboterat allt på ett tidigt stadium och gett upp hela företaget. `Det hade ingenting med hängbröst eller gropiga lår att göra, jag visste bara inte vad jag skulle prata om. Och sedan var det deras munnar, dom hade snörpiga munnar. Skitsamma, det funkade inte. Sedan hände något. Till en början var det inte konstigare än en våt dröm. Han drömde om en kvinna. Drömmen var både verklig och alldeles säkert en dröm. Det första hon hade sagt var just det. `Det här är en dröm, din dröm, men inte bara… Hon påstod att hon hade sett honom i sina drömmar under en tid, men att hon inte gett sig till känna förrän nu. Hon sov alltså också någonstans, men rummet de var i var någon annans. Han såg sig omkring. Rummet var anonymt och välstädat. Det hängde en grön manchesterkavaj över en stol vid fönstret och på nattygsbordet låg ett par läsglasögon och en bok med titeln “Upptäckterna som förändrade världen”. Hon var blond, tittade upp och mötte hans blick medan hon knäppte upp hans gylf. `Jag är den du har väntat på, sa hon och log. Natten därpå hade de träffats igen, och natten efter det. De hade sex och oftast var det hon som tillfredställde honom. När han protesterade sa hon att det inte var någon brådska. `Vi har all tid i världen. De hade träffats så varje natt under två veckor. Och sedan, en natt, var hon borta. Han låg och väntade, läste om Newton, Darwin och Einstein, men även om han just då förstod det där att om ljushastigheten är absolut så kan inte tiden vara det, så kunde han inte rekapitulera resonemanget en minut senare. Han väntade. Nätterna gick. Kavajen som hängt på stolen byttes ut mot en vinröd skjorta och ett par urtvättade Jeans. Ytterligare en bok “Hur man älskar som en porrstjärna” låg på nattygsbordet, en biografi över en amerikansk porrfilmaktris. Boken var långtråkig och han vaknade stup i ett. Han oroade sig över att hon skulle söka honom i rummet när han var vaken och började äta höga doser sömntabletter. Sov 14 timmar per natt. Men hon kom inte. Han vara inte längre säker på att rummet var detsamma. En natt kom en städerska in. Hon såg sig förvånat omkring, ursäktade sig och gick ut igen. Telefonen ringde. Det var någon från receptionen (tydligen befann han sig på ett hotell). Även hon ursäktade sig och frågade om hans personuppgifter eftersom det verkade som om de dubbelbokat hans rum. Samma natt gav han sig av därifrån. Han gick ner för trapporna och ut genom en bakdörr. Efteråt kom han på att han inte ens visste vad hotellet hette. Han hade letat i flera nätter men nu hade han gett upp, trodde han i alla fall, fast sova måste man ju, och vem vet. `Jag vet, säg ingenting, började Juka, det är helt galet och jag vet inte varför jag ens berättar det här för dig. Så jag sa inget. Vad skulle jag säga? Hoppas du träffar henne igen, eller?

visslandets konst

En nära bekant skojade om det här att vara sjutton, svartklädd, åka till Berlin och vara svår; något personen i fråga aldrig gjort, eller snarare - aldrig i livet, hahaha! Jag skrattade förstås med, men sanningen är att innerst inne har jag själv alltid varit en pretentiös posör. Ni vet en sådan som sorterar böckerna i bokhyllan så att de tunga filosofiska verken ska synas och låter litterära och konstnärliga tidskrifter ligga uppslagna på kaffebordet som om man faktiskt läste dem. I mitt s.k. konstnärliga skapande har jag alltid strävat efter otydlighet, uttryckt mig diffust och mångtydigt och tillochmed utvecklat multipla personligheter för att slippa bli måltavla för kritik och därmed behöva stå till svars för det jag gjort. Denna osäkerhet parad med mina pretentioner har gjort mig till en mycket lättkränkt och kritisk snobb som inte kan låta bli att stanna upp och beundra konturen av min egen näsa när jag ser ner på mina vänner. Man skulle kunna kalla mig opportunist om det inte vore så att jag så sällan hamnat i situationer jag kunnat utnyttja för egen vinning. Baksidan av att aldrig ha gjort något av betydelse (och därmed sluppit utstå ev. spe) är att jag inte heller rönt någon upskattning för den konstnärliga begåvning jag tror mig besitta, utan helt fått förlita mig på min sexuella bravur för att få bekräftelse. Det handlar alltså inte om något hiphopskryt, tvärtom. Det är ungefär som att vara en jävel på att vissla. Man visslar, och visst finner man ett visst nöje i själva visselakten, och visst händer att folk uppmärksammar det och kanske säger -`Fan, du kan verkligen vissla! men på det hela taget betyder det inte särskilt mycket. Sen vet jag ju att det finns folk som inte kan vissla, eller som visslar riktigt illa, och att de för dem kan vara ett stort problem, att somliga går i terapi för att de visslar falskt, eller för att de är tvungna att tvungna att ha en telefonsladd om halsen och apelsin i munnen för att kunna vissla (vilket i mina öron låter som stor konst). Och kanske är några av dessa personer, vars orala fysionomi inte skapt för visslandets konst, helt naturligt stora poeter och konstnärer, hyllade och uppskattade av många.

konspiration på pub diset

Jag har inte sett solen men jag har hört talas om den. Hemliga möten på Pub Diset med kinesen över en ljus lager och sen ner i bunkern igen. Jag skapar intriger, bygger och modifierar, en syndabock, a patsy, a fall guy; klipper och klistrar, ett nät av mångtydiga ledtrådar och rökridåer, anteckningar och överstrukna namn, dolda telefonnummer, läkarintyg och poste restante adresser, men det är bara utanpåverket. En person är inte ett nummer, hon är övertygelser, vanor och trovärdiga egenheter, sin mammas åderbråck och för korta kjolar, och sin pappas beskvikelser och spritångande andedräkt. Hon är rädsla, sexualitet och skam, motsägelser, komplex och överkompensation. hemligheter och lögner. Hon är drömmar och förhoppningar, bevekelsegrunder och relationer. Och jag följer varje förödmjukelse, varje triumf och döljer dem bristfälligt. Det är ingen idiot. Han är välplanerad, noggrann, verkar i det fördolda, med försiktighet, men är också högmodig, poserar och pratar bredvid mun. DOM: handstilsexperter, språkanalytiker, hår och fiberexperter, utredare som bygger gärningsmannaprofiler, kronologi och intriger, precis som jag; ge dem ett köttben, låt dem hamna i återvändsgränder, tvivla och köra vilse. Led dem till platser de känner igen från sitt undermedvetna, som talar till dem i deras drömmar, som talar till deras rädsla att misslyckas. Låt dem pendla mellan hopp och förtvivlan låt dem nysta, känna vittringen och bli besatta, söka med tunnelseende och hitta sin övertygelse innan de hittar sin gärningsman. Kinesen kommer att bli nöjd.