Burkevits Vägrade

Ur "Burkevtis vägrade"
ett teaterstycke - uruppförs på konstnärliga teatern i moskva i maj 2026 om allt går enligt planerna.




VADIM
Tio rubel skulle räcka till en droska och ett hotellrum. Men det var inte därför jag gick ut. Det kändes kvalmigt därhemma och hela historien med mamma gjorde mig obehaglig till mods … Men när jag gick där längs boulevarden…

En ung kvinna ler mot honom. Han går ifatt henne.

VADIM
Hej, vart är du på väg?

ZINA
Ingenstans, jag är bara ute och går… Och du då?

VADIM
Jag är också på väg dit… till ingenstans alltså. Jag heter Vadim. Vad heter du?

ZINA
Zina.

VADIM
Du är… Ja, du tycker nog att jag är fräck… men du är väldigt söt… ja, vacker rent av, du är ju ingen liten flicka… Det är lite kyligt. Ska vi ta en slädhäst tycker du?

ZINA
Vart då?

VADIM
Ingenstans… Men vi kan sitta insvepta i en varm filt på vägen dit. Fryser du inte lite? … /Till Chirge/ Vi satt tätt ihop under filten och hon sa…

ZINA
Åh, så underbart… Visst är det härligt… Ta mina händer och värm dom under filten…

VADIM
… Och när hennes händer var varma så la jag min hand på hennes lår… och sen lite högre upp och hon sa…

NINA
Åh…

VADIM
Och plötsligt vände sig kusken om och frågade om vi ville åka någon annanstans… och jag lutade mig framåt och gav honom adressen… och sen när vi stannade framför hotellet såg Nina på mig med sina allvarliga flickögon…

NINA
Du tänker väl inte göra mig olycklig?

VADIM
Nej, vad tror du… Det har jag verkligen inte tänkt. Om du vill så följer jag dig hem nu på en gång… eller så kan vi gå in och bara prata en stund.

NINA
Åh Vadim, du är så snäll… Förlåt mig, jag borde inte ha sagt sådär. Jag tror… jag tror bestämt att jag älskar dig.

VADIM
Och så gick vi in och Nina fortsatte med sitt…

NINA
Åh, Vadim… min älskade Vadim. Du kan göra vad du vill med mig. Jag vill att du gör det…

VADIM
… på ett sätt som fick mig att nästan helt tappa lusten… så det var absolut inte så att jag var så upphetsad att jag inte tänkte på att jag smittade henne… Nej, men rädslan var inte sådan att jag tänkte på att avstå… utan bara på hur jag skulle göra det utan att någon skulle få reda på vem den skyldige var… Och efteråt, när jag klottrade ner ett påhittat telefonnummer och frågade - åt vilket håll ska du?

NINA
Åh, jag ska mot spårvagnscentralen.

VADIM
… Så var det bara för att själv kunna säga att jag skulle åt motsatt håll… Och när jag gick hem igen, otillfredsställd, så kändes alltihop fullständigt meningslöst… Jag hade gett den stackars flickan syfilis helt i onödan… Det kanske låter konstigt… men att göra något så avskyvärt kändes som en uppoffring och jag hade väntat mig att få någonting mer i gengäld.


Illustration Lottie Pettersson