Jag skulle gå och köpa snus, det är inte långt till affären, knappt hundra meter, men solen sken så jag fortsatte gå. Gick upp mot Aspuddsparken men vände om när jag såg dagisbarnen. Barnen är väl okej men stannar man så brukar dom vilja prata och då blir fröknarna oroliga. När mina barn var mindre och badade nakna kom det ibland fram kvinnor, rödflammiga av upphetsning, som pekade ut män som stod och tittade. Jag tyckte att de kunde få titta, det finns fulare saker än nakna barn. Så jag vände om, fortsatte nerför backen och upptäckte att Doc Forrest (jag tror det heter så) ligger här, en tatueringsstudio som jag har hört talas om ända sedan jag var nån slags glamrockare i slutet på 80-talet . Själv har jag ingen tatuering. Erik tatuerade sig när vi var i Manilla, ett ankare, eftersom hans morfar hade varit där och gjort samma sak nån gång på 60-talet, det fanns en tanke. Själv hade jag ingen tanke, skulle inte ha något emot att ha ett ankare på armen men min morfar hade en liten ful racerbil på armen som han skämdes över, så det blev ingen tatuering. Dyrt är det också. Man skulle förstås kunna bryta sig in någon natt och sno en tatuering, en skruttig racerbil att skämmas över (När jag var liten trodde jag på allvar att dom som gjorde inbrott i skolan gjorde det för att de ville lära sig en massa). Jag fortsatte promenera, på en sten låg ett par nästan nya skinnhandskar som någon hade tappat, och ett utmärglat träd sträckte sina knotiga armar efter mig.
Lyssna på Holly Ramos när hon sjunger Kinks Art Lover
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar