Jag blev av med cykeln jag köpte av Anne-Marie. Den var röd, tungtrampad och utan växlar, hjulen var vinda och däcken original från 1976. Så fort man fick upp lite fart så skrek den i protest. Nej, vi blev aldrig vänner. Jag lät den stå olåst på gården i två veckor så kanske ville jag faktiskt att någon skulle ta den; några sommarlovsfirare som missat sista bussen och vinglade hemåt berusade av kärlek och alkohol, och som även fick cykeln att tina upp, sluta gnissla och susa genom natten med svunna tiders vilda färder längs kurviga nerförsbackar i tankarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar