En nära bekant skojade om det här att vara sjutton, svartklädd, åka till Berlin och vara svår; något personen i fråga aldrig gjort, eller snarare - aldrig i livet, hahaha! Jag skrattade förstås med, men sanningen är att innerst inne har jag själv alltid varit en pretentiös posör. Ni vet en sådan som sorterar böckerna i bokhyllan så att de tunga filosofiska verken ska synas och låter litterära och konstnärliga tidskrifter ligga uppslagna på kaffebordet som om man faktiskt läste dem. I mitt s.k. konstnärliga skapande har jag alltid strävat efter otydlighet, uttryckt mig diffust och mångtydigt och tillochmed utvecklat multipla personligheter för att slippa bli måltavla för kritik och därmed behöva stå till svars för det jag gjort. Denna osäkerhet parad med mina pretentioner har gjort mig till en mycket lättkränkt och kritisk snobb som inte kan låta bli att stanna upp och beundra konturen av min egen näsa när jag ser ner på mina vänner. Man skulle kunna kalla mig opportunist om det inte vore så att jag så sällan hamnat i situationer jag kunnat utnyttja för egen vinning. Baksidan av att aldrig ha gjort något av betydelse (och därmed sluppit utstå ev. spe) är att jag inte heller rönt någon upskattning för den konstnärliga begåvning jag tror mig besitta, utan helt fått förlita mig på min sexuella bravur för att få bekräftelse. Det handlar alltså inte om något hiphopskryt, tvärtom. Det är ungefär som att vara en jävel på att vissla. Man visslar, och visst finner man ett visst nöje i själva visselakten, och visst händer att folk uppmärksammar det och kanske säger -`Fan, du kan verkligen vissla! men på det hela taget betyder det inte särskilt mycket. Sen vet jag ju att det finns folk som inte kan vissla, eller som visslar riktigt illa, och att de för dem kan vara ett stort problem, att somliga går i terapi för att de visslar falskt, eller för att de är tvungna att tvungna att ha en telefonsladd om halsen och apelsin i munnen för att kunna vissla (vilket i mina öron låter som stor konst). Och kanske är några av dessa personer, vars orala fysionomi inte skapt för visslandets konst, helt naturligt stora poeter och konstnärer, hyllade och uppskattade av många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar