Och kärleken kom lika våldsam som oväntad. Slog undan benen och vände världen ut och in; uträkningar, planritningar och annan småpotatis stänkte upp på väggarna och avslöjades som det omsorgsfullt kamouflerade skitsnack det alltid varit. Att fly, att göra en talisman av kärleken, lägga den i formalin och bära den med sig skulle naturligtvis inte gå. En sådan talisman skulle komma att bli en förbannelse och en ständig påminnelse om hans feghet.
Bröst kan komma att sprängas, tänkte Juka i ett fåfängt försök att analysera situationen. Hennes våta halvöppna mun mot hans, och förtvivlan över tidens obönhörliga tickande överröstat av nuets allestädes närvarande dån, det var där han befann sig. Men han var inte ensam.
To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar