Jag borde fixa buren. Det luktar illa. Igår tog vi upp råttorna en stund, jag och Alice. Vi hade dem i soffan medan vi kollade tv. Och så åt vi glass och skrattade åt reklamen. Jag kan inte säga att jag känner någon kärlek till dem. Tycker synd om dem, visst (de sitter i bur) men kärlek - jag tycker dom är ganska äckliga. Jag är själv, sa jag det? Det känns som om jag alltid kommer att vara det. Man kan inrätta sitt liv så. Det är inget fel. Dessutom har jag mina barn, och när det kommer till kärlek så är det kanske allt jag behöver, eller till och med, allt jag vill ha… Knulla är förstås skönt och det kan man inte göra med sina barn. Det vill man inte. Givetvis, måste jag tillägga, och det med eftertryck. Det är känsliga saker det där. Och råttorna tycker jag som sagt är ganska äckliga. Men även att knulla kan man avvara. Det blir surt efteråt. Man kanske var full, eller bara kåt, eller bägge delarna, och när man vaknar måste man våldtäktsduscha i timmar. Tvaga, tvaga, tvaga… Jag överdriver förstås. Kanske är det jag saknar en spegel, en överraskningsspegel. Jag skriver det på önskelistan. En som säger lite oväntade saker, och som ser lite annorlunda ut. Nu är klockan kvart över ett. Jag och Alice har käkat upp en halv låda nektariner till frukost. Lunch. Tror jag tar och steker upp råttorna.
*Bild: Nina Hemmingson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar