Sorgset idag. Blue and Green med Miles Davis på radion, Pennies from heaven på Youtube och så våren. Det gör ont när knoppar brista. Vet inte om det var Proust eller någon annan döing som sa att barnens skratt påminde honom om förgängligheten, det är samma sak med våren, ännu ett varv, och människor föds och dör. Jag har bott vid en landsväg (och den svarta kamelen knäböjer vid dörren) i hela mitt liv. Evigheten är ett fruktansvärt begrepp för var ska det sluta? Äntligen har jag fått ordning på mitt liv, sa han och dog. Dessutom har jag blivit bjuden på fest, återträff med en massa tanter och farbröder som påstår sig vara mina gymnasiekompisar. Befängt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar