Vi åkte pendeltåget söderut mot Nynäshamn. Jag, Vilma, och så ökenråttorna i transportburen.`Vi tar dom i transportburen, sa Vilma, och så gjorde vi det eftersom hon är chef över råttorna. Vi var grymt försenade men det hade vi ingen aning om. Vilma pratade oavbrutet och efter ett tag stängde jag av och började fantisera om hus jag hade kunnat bo i om allt varit annorlunda; små och stora, fina och fula, på landet och i förortscentra, med hästsvans och schäfer, lodenrock och Landrover, byxor eller kjol. En himla massa liv i olika hus blev det. Vilma läste på stationsskyltarna, repeterade deras namn misstroget och kastade förstulna blickar mot mig som om hon inte riktigt litade på sin läskunnighet.`Stridslida, Handen, Segersäng, Skogås, sa Vilma, tänk om man bodde i Sko-gås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar