Åker till Gotland. Pappa 70 år. Barn, bror och brorsbarn, och så råttorna, våra nya ständiga följeslagare. Kusinerna tillsammans, som om det var igår, lyckliga som… barn? Tjuvröker på akterdäck och tänker på alla gotlandsresorna. Varenda sommar i tretti år, med några få undantag. Ibland bara några dagar, ibland månader. Skärgårdshotellet och resten av Nynäshamn försvinner i soldiset. Jag minns en gång när jag missade nattbåten och gick och satte mig där, på Skärgårdshotellet. Det var fredag och disco. Jag satt där i baren och sög på en öl tills det stängde. Värmde mig och hoppades. Somnade i en lekpark på en bit kartong och tog tidiga morgonbåten istället. Det var spännande att åka färja då. Jag kände att jag kunde vara lite vem jag ville: mystisk främling på båt, 18 år gammal och beredd på… ja, det visste jag inte så noga, men jag trodde på äventyret då. Det gör jag fortfarande, men bedömer chansen att det ska uppenbara sig på gotlandsfärjan som ganska liten. Sedan kommer vi fram, sjunger för pappa, äter gott och leker vinken (en variant av kurragömma). Mitt bästa gömställe är i släpkärran, men det blir väldigt kallt efter ett tag, och så är jag rädd om min bästa kavaj. När jag ska byta ställe får Fabian syn på mig - hittad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar