Nu är det fullbordat. I snart 15 år har jag slipat på det. Mitt verk. Otaliga är de gånger jag ställt mig på Liljeholmsbron med kläderna på, tittat på utsikten och utstrålat en sådan normalitet att mina medmänniskor bara behövt kasta en snabb blick på mig för att förvissa sig om min mentala hälsa. Jag har fejkat välavvägda beslut, balanserade samtal, empatisk förmåga och realistiska förväntningar, uppblandat med lagom doser humörsvängningar och mänskliga tillkortakommanden för att inte väcka något som helst uppseende. Videodokumentationen, omfattande och oomtvistad; polisbilar som åkt förbi utan minsta misstanke, en överläkare på St.Görans psykakut som går omkring helt och hållet okunnig om min existens, och skattebetalare som verkar helt tillfreds med att inte betala för min psykvård, existerar överhuvudtaget inte längre. Allt är utraderat. Verket är till sin natur så extremt, så radikalt okontroversiellt, att jag räknar med att inte lämna minsta spår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar