Vi ska supa. Kenta känner en kille, eller en gubbe rättare sagt. Sören på Storgatan. `Han är bög, säger Kenta, så det är bäst att passa sig. Har bara en vag aning om vad det betyder. Jag gör ett karateutfall mot en lyktstolpe. `Precis, om han försöker nåt, då ba‘, säger Kenta, och lyckas släcka lampan med en dropkick. Larsa skrattar och börjar springa. Vi springer genom Ugglans Park, hoppar över blomkrukorna, slänger oss på marken och skjuter med osynliga pistoler som låter - pioouw! Jag tar sats mot den stora kastanjen och tror helt säkert att jag ska kunna springa rakt uppför stammen, allt känns möjligt, tre steg upp, ett i luften... Jag faller handlöst bakåt och gör en kullerbytta ner i gräset.
När vi ringer på hos Sören, svettiga och röda i ansiktet, med gräsfläckar på armbågarna, löv och kvistar i håret så har jag nästan glömt vad vi ska göra där. Det luktar konstigt . Vi tittar på tv, ishockey, eller så kommer jag ihåg fel, det är ju sommar. Jag sitter i soffan. Tre mellanöl framför mig, Three Towns. Sören bjuder på ostbågar. Han är ful: korväxt, nästan helt utan hals med tunt flottigt, blont hår. Kenta gör miner bakom hans rygg. Ölen smakar illa. Jag får kämpa med att svälja. Vi röker cigaretter, den konstiga lukten är borta nu, jag skrattar men vet inte åt vad och rätt som det är har jag druckit ur min andra öl. Jag känner att jag måste kissa men kan inte resa mig, kommer inte upp ur soffan. Sören sätter på musik och börjar dansa. Kenta garvar , sätter i halsen och sprutar öl över hela det rökfärgade glasbordet. Han nickar mot dörren. Larsa har redan jackan på sig. `Jag stannar ett tag, hör jag mig själv säga. `Kom igen, här kan du inte stanna. Det är det första Larsa sagt på hela kvällen. Av någon anledning så säger jag inget om att jag inte kan resa mig. Jag vill inte gå, kan inte, måste sitta kvar där i soffan, vill inget hellre än att sitta kvar. `Men stick ni, sluddrar jag. Larsa vill inte ge sig men Kenta rycker på axlarna och knuffar honom mot dörren. Och så är de borta. Jag måste ha somnat. När jag vaknar står Sören på knä framför mig. Han har knäppt upp mina byxor och försöker dra av dem. Jag reser mig häftigt (jag kan resa mig nu) och går mot dörren. Fel dörr. Jag hamnar i köket. Jag vet inte hur det går till men jag står på en stol. Sören nedanför. Jag tror han försöker hjälpa mig ner. Jag tänker på vad Kenta sa, `om han försöker nåt… men det är omöjligt. Kan inte åstadkomma något som ens påminner om en dropkick nu. På hyllan ovanför diskbänken står en stekpanna i gjutjärn. Jag tar i allt vad jag orkar och slår den i huvudet på honom. Den går mitt itu. Sören tar några steg bakåt, ramlar ut i vardagsrummet och blir liggande på golvet. Han blöder ur huvudet. Jag tänker att han nog är död. Det är först då jag märker att jag har kissat på mig. En stor mörk fläck på soffan. Vattnet står på i badrummet. Badkaret har svämmat över. Jag stänger av, tar med mig ostbågarna och lämnar blöta fotspår ända ut på gatan. På vägen hem ser jag att biblioteket har kvällsöppet. Jag sätter mig i kuddhörnan och läser Nicke Nyfiken, den när han råkar slå ihjäl mannen med den gula hatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar