Cbgb’s (Country, Bluegrass and blues) N.Y.C, året var 1991. Här hade de spelat: Blondie, Ramones, Patti Smith, Talking Heads... Ljuspunkter och mittuppslag under mina annars ganska olidliga tonår. Stället var kanske inte vad det hade varit. Ärligt talat var det en sylta. Och nej, vi var inte da shit. Av de knappt hundra betalande hade säkert hälften gått innan vi ens gick upp på scen. Men ändå. Spelningen funkade. Folk kom fram och gratulerade. Konstigt nog var allt som vanligt efteråt. Ingenting hade förändrats. Livet fortsatte. Mina flickvänner upptäckte varandra, blev kompisar och gav mig fingret. Katten käkade upp mitt gräs och sprang på väggarna. Jag var sen med hyran, fick smyga uppför trapporna och brallorna sprack i grenen. I morgon var ännu en dag på jobbet; åtta dollar i timmen, och jag hatade min chef. Jag tänkte att kanske hade Joey Ramone känt likadant nån gång; och att kanske skulle man börja jobba på en bensinmack istället. Förtrollningen var bruten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar