`Berätta den där om Rövluvan och vargen. Jag står på en stol och hänger mot loftsängen i köksskrubben. Dea kan inte sova och vill att jag berättar en saga. Vi brukar hänga såhär nån halvtimma varje kväll. Jag hittar på sagor och ibland drar jag en favorit i repris, Rövluvan är poppis. Jag hämtar på dagis. Tomtebogatan, en liten asfaltsgård med gallergrind där barnen står och hänger som fängelsekunder när det börjar närma sig hämtning. Hon har ont i fötterna och jag plockar upp henne på axlarna. Det är sommar så vi går ner till parken bakom Karlbergsslott. Vi leker kurragömma. Dea gömmer sig på samma ställe hela tiden,i lusthuset. Dea drömmer om Katten. Hon är i gympasalen på Karlbergsskolan och kan inte komma ut. Katten som spärrar vägen är enorm, flera meter hög. Drömmen följer med under många år. Sedan hittar jag den, en bild av den, som vi tejpar upp ovanför sängen. Det känns som om vi fångat katten till slut. Dea får två småsyskon och plötsligt är vi fem personer i tvåochenhalvan på Rörstandsgatan, plus Jonas, Deas pappa, som trillar förbi framåt middagstid och, visst, är lite småhungrig sådär… Det är lätt att bli sentimental, i alla fall när det kommer till barn, och särskilt när de inte är barn längre. Dea ska ta studenten. Det är studentskiva. Jonas sjunger “En flicka med klarblåa ögon“ En sång han skrivit till dig Dea. Jag ackompanjerar på gitarr. Mona och Ylva är Pippi Långstrump och prinsessa, jag och Jonas har löjliga peruker och mustascher och du är Marge Simpson och toastmaster och helt självlysande. Det kan inte bli bättre. Vi är stolta allihop, och vi är många. Du har haft tur. Och jag med.
Jag älskar dig!
SvaraRadera