Hon hade ett smittande skratt. Uppvuxen på Jersey beach i ett sånt där hus som till hälften vilar på pålar. När hon var liten och atlantvindarna drog in med stormstyrka fick de packa sina viktigaste saker och sova i skolhuset. Några av husen närmast havet hade sånär blivit bortspolade men aldrig deras. Hon bodde med sin mamma och fyra storebröder. Hon sökte sig till avvikarna redan då; de förlorade och missförstådda, bögarna, hororna och dagdrömde om att hon var vampyr, precis lika tragisk och vacker som Lestat i boken. Hennes bröder var marinsoldater, eller tillverkade surfingbrädor, eller försvann och dök upp igen som långa brev från delstatsfängelset i Dakota, Illinois eller Florida. De hette Brad och Larry och Fred och sådant som han aldrig skulle minnas. `Så vilka saker var viktigast, frågade han. Hon ryckte på axlarna. `Det var väl… kortlek, nycklar, underkläder och sånt; en klänning, dagboken och fotoalbumet från sommaren i Connecticut och... sängkläder. Färgpennor och papper kunde var bra att ha; ibland fick vi stanna i flera dagar, en vattenflaska, tandborste och tandkräm, tamponger och deo, varma kläder, regnkappa och gummistövlar, den lilla kassettbandspelare och kasetter med Bowie, Reed & Pop. Och så böckerna av Anne Rice. Det blev en del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar