Jag träffar Suzy efter bara några veckor i New York. Hon kommer fram till mig på en bar i hörnet av Macdougal och Bleeker. Hon har hårt målade ögon, slokhatt, och en blå cigarett med guldfilter som hon placerar mellan sina läppstiftsfläckiga tänder när hon pratar. `Du är Juka, va? Jag har en bild av dig hemma på väggen. Vi dricker frozen margerita och går hem till henne. Hon bor på 8th street, precis ovanför Electric Lady Land. Det luktar instängt av rökelse, damm och cigarettrök och allt är täckt av en smutsig hinna, som hårvax. Lägenheten; belamrad med kläder, böcker, tidningar och skivor får mig att tänka på irrande tanter i smala gångar av växande tidningsstaplar. Mitt på golvet, en madrass och en liten arbetsyta med block och pennor; skisser och mönster till indianska sömmerskor som sitter tätt, tätt, hukande i långa rader på fabriken i Peru. En gång i kvartalet åker hon dit. Tungt beväpnade soldater följer henne som skuggor och varje gång tror hon att hon ska dö. På väggen hänger en oljemålning av Mick Jagger. En gång flög de tillsammans från New York till Orlando i ett privatjet. Hon var femton, kände ingen där, följde bara med, hade inga pengar och visste inte hur hon skulle ta sig hem. ´Det är helt otroligt att du sitter här och pratar med mig, säger Suzy. Hon ber om ursäkt för allt och jag ber henne sluta. Hon säger förlåt, kommer på sig själv, och säger förlåt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar