Juka sitter i ett tvåmanstält och läser ur AA’s stora bok. Designerdödspunk från stora scenen flyter över Bokstäverna som en utspilld flaska rött över ett rorschachtest. `Jag ser en vagina, so what? Det gör jag varje gång, tänker han och slår ihop boken. `Jag klarar inte det här livet. Han säger det högt fast han är helt ensam, eller ensam… femtonhundra tonåringar på ett gärde i småland. De är inte här för min skull, så mycket vet han. Och för vems skull är jag här? `Dom skiter i mig… och jag skiter i dom. Plötsligt står det klart. Livet han syftar på är inte livet per se utan det här, allt det han har låtsats att det är. Han sitter med huvet i händerna, fingrarna spretar som en tuppkam. Tomrummet han lämnar efter sig är... ingenting att tala om, och det är det ingen som gör heller. Artister som Billy Clark, Clarky Bill och Jennifer Dunstwater ska snart radera ut den parentes som varit hans i den svenska rockhistorien. Klockan 19.00 ska han spela på lilla scenen. Det är hans sista spelning på över tio år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar